Jag vaknade tidigt nästa morgon. Solen sken genom sovrumsfönstren som jag glömt stänga gardinerna på och gav mig huvudvärk. Jag hade drömt samma dröm igen. Eller egentligen visste jag inte om det var en dröm, för allt hade ju hänt på riktigt.
Igår hade jag tagit bussen hem från sjukhuset och lämnat mamma med Tom och Herr Glad. Kommit hem, tittat på TV och somnat.
Tom brukade alltid väcka mig på morgonen med att släppa in Scotty i mitt rum, men ingendera vad ju här nu. Mamma tog hand om Scotty. Hon hade frågat snällt om det, men jag förstod nog vad hon menade.
Jag vill inte att du dödar hunden också.
Jag rös när jag satte fötterna mot det kalla trägolvet och ställde mig upp. Jag gick in i badrummet och låste dörren fast jag visste att jag var ensam i huset.
När jag tog av mig mina kläder tittade jag på mitt ansikte i spegeln. Jag hade magrat, knappt synbart, för jag var ändå så smal. Min hud var blek som alltid, mina ögon lika bruna och ivriga som innan olyckan.
Jag hatade mig själv. Jag hade inte tagit någon skada medan Tom fick ta bådas. Och jag hade inte ens tagit körkort än, jag var sjutton och fyllde arton nästa år.

---

Jättekort kapitel, ledsen :c