Jag satt och halvsov vid tv:n. Jag tror att jag kollade på MTV, men jag var inte säker. Jag kände mig dålig och trött igen. Jag hoppas att jag blir bättre tills semestern imorgon. Snart hörde jag en underbar röst från tv:n, och en gitarr som spelade otroligt bra, jag hörde bas, trummor. Jag vände huvudet mot tv:n.

You're automatic,
And your heart's like an engine
I die with every beat
You're automatic,
And your voice is electric
Why do I still believe?

It's automatic
Everywhere in your letter
A lie that makes me bleed
It's automatic
When you say things get better
But they never...

Jag blinkade till. Jag märkte att jag grät. Jag skakade på huvudet, stängde av tv:n och gick in på rummet och somnade.

Nästa dag

Det var ljust redan trots att klockan var 4 på morgonen. Väckarklockan pep som om det inte fanns någon morgondag.

Jag suckade surt och stapplade upp ur sängen. Min älskade hund Ruben vaknade till och tittade ivrigt runt i rummet där jag försökte hitta klädesplagg. Jag gick till skrivbordet (min arbetsplats) och drog handen över mahognyn. Det var min mormors. Jag tittade på mina teckningar, mina texter. Min blick fastnade på en text.

Don’t care what people say

You are you, and that’s okay

Don’t care what people say

Just give them a slap and make them never forget

That you are the star

Jag skrattade lågt. Den texten skrev jag när en kille gick runt och sa att jag var emo och hade legat med alla i Fall Out Boy. Jag gav honom en örfil och fick kvarsittning. Killen stack in huvudet i kvarsittningssalen och kallade mig hora, då kastade jag en stol på honom. Det slutade med att jag fick mer kvarsittning, fick snacka med kuratorn om ilska i en timme, och killen fick sy 7 stygn i huvudet och bytte skola, och hela hans gäng också.

Nu skulle jag till Tyskland i en månad. För att ”lära mig att kontrollera min ilska”. Min syster Hannah och min bror Marcus skulle med, samt mina föräldrar. Jag suckade och packade ner det sista. Jag packade ner mitt skissblock i min ryggsäck som redan var fylld med skivor, böcker, och annat. Jag hittade ett par gråa mjukisbyxor och drog av mig mina korta svarta shorts och satte på mig dem. Jag satte på mig min BH och ett vitt linne och sedan satte jag på mig en röd adidas-tröja. Mina röda converse låg vid dörren så jag satte på mig dem. Min stora röda resväska stod vid dörren packad och klar, och min rutiga ryggsäck låg bredvid. Jag tog tag i handtaget på resväskan och slängde upp ryggsäcken på ryggen och gick ner för trappan. Mamma, pappa och Marcus satt vid köksbordet och åt frukost.

Hannah kom in i rummet med en rosa prinsessklänning.

”Nej” sa mamma direkt.

”Varför iiinteeee?!” tjöt Hannah.

“För att! Kom nu, så hjälper jag dig hitta något fint” sa mamma och ledde ut Hannah från köket.

”Tjena syrran” skrattade Marcus.

”Hej” muttrade jag lågt.

”Har du packat klart?” frågade pappa genom tidningen.

”Vad ser det ut som?” svarade jag lite surt.

”Sluta vara så grinig Kim” sa mamma som kom in i köket igen med Hannah i släptåg. Nu hade hon på sig en grön klänning med blommor på och tjocka vita mjukisbyxor under.

Vi skulle få skjuts till flygplatsen av min moster Märta och sen ta ett flyg därifrån till någon liten ful by. Självklart kunde vi inte åka till Berlin utan var tvungna att bo mitt ute i ingenstans.

Snart satt vi i Märtas bil och hon kunde inte sluta prata om sin nya pojkvän. Hon var hemskt pigg och glad trots att klockan var halv fem på morgonen. Hennes kille hette tydligen Micke och var bodybuilder. Han hade lärt henne att leva nyttigt och man såg på henne att hon hade tappat något kilo. Hon pratade non-stop med en familj som inte var tillräckligt vakna för att bry sig.

Efter en lång tid satt vi äntligen på planet och jag somnade direkt.