- Tschüss! Ropade jag samtidigt som jag stängde dörren.

Det var Fredag kväll och vi skulle repa med bandet. Devilish heter vårat band. Det består av mig, Gustav, Bill och Tom. Vi är alla väldigt musikaliska och tycker om instrument. Jag spelar bas. Jag känner mig liksom glad och trygg när jag gör det. Allt annat försvinner ut ur mitt huvud. Som att det bara är jag och min bas i hela världen.

Jag bankade på dörren till Tom och Bills garage. Deras garage är inte något märkvädigt. Grå heltäckningsmatta som det är spillt massa cola på. Jag gissar på att det är Tom som gjort det. Det är där vi repar. 4 gånger i veckan. Måndag, onsdag, fredag och lördag. Vi var alltid med varandra. Vi är bästa vänner allihopa och berättar allting för varandra.

- Heeeej Georg! Ropade Bill och Tom som satt där och pillade lite på sina instrument. Gustav var inte där.

- Tja! Var är Gusti? Frågade jag och glatt och sökte efter honom med blicken.

- Vad tror du? Flinade Tom. Det där flinet hade kunnat få 10000 personer att svimma. Han är sen, som vanligt. Fortsatte han, kollade på Bill och flinade. Bill flinade tillbaka.

Jag flinade tillbaka och satte mig på en stol bredvid B&T och tog upp min bas. Den var ganska gammal. Jag började dra några trudilutter med den, bara för att värma upp och fördriva tiden tills Gusti kommer.

Efter några minuter kom Gustav. Hans hår var alldeles blött. Jag kollade ut. Det spöregnade. Vi började garva åt Gustav som blev lite småsur. Han tog fram sina trumpinnar och trummade lite. Vi körde några låtar, och Bill var väldigt spänd på att visa texten han skrivit. Till en ny låt. Han harklade sig, och började sjunga. Låten var faktiskt väldigt bra, men den var långt ifrån klar. Vi behövde fixa den lite. När vi repat i 1,5 timme var klockan 23.00 så då kände jag att det var bäst att gå hem innan det blev för sent. Det var November månad, och det var kolsvart ute. Det regnade lite när jag gick. Regndropparna smattrade mot min hud.

När jag väl kom in igenom dörren slängde jag av mig kläderna, borstade tänderna och la mig i sängen. Jag tänkte på kärlek. Jag hade aldrig känt riktig kärlek. Bara när jag var liten. Jag saknade kärlek. Mer hann jag inte tänka förrän ögonlocken blev så tunga, och jag somnade.